Julia

Började i Måndags då jag skulle til barnmorskan ta prover och blodtryck osv allt såg bra ut sa dom. Fint tänker man. Gjorde även ett Cell prov som vi tjejer ska göra var tredje år. Många har frågat mig varför dom gjorde de nu när jag är gravid, till och med sköterskorna på näl igår. Menmen det gjordes iallafall, och jag fick rätt ont i magen efter åt och ryggen, prata med barnmorskan hon sa att de kan vara på väg till foglossning. Men foglossning i vecka 13 tyckte jag lät tidigt men okej jag litar självklart på henne!

Tisdag kunde knappt gå på morronen men det släppte grejade hemma gick ner till strandgatan osv, åkte till jobbet 16 började jag, 16.30 kände jag något konstigt så jag gick på toa. Fick värsta blödningen, ringde 1177 dom sa att jag kan vänta i 3-4 timmar för det kan bero på att jag gjorde Cell provet igår. KAN ja svara jag men vill komma upp snart och kolla är det nu från cell provet Fine då vet jag det. Men vill inte gå runt och oroa mig.

Sköterskan och läkarna trodde inte det var missfall efter som att jag mått bra osv så jag var rätt lugn...

Men sen skulle jag göra Ultraljud vaginalt. Dom/jag såg bebisen armar och ben osv. Men inga HJÄRTLJUD. Fattar ni INGA HJÄRTLJUD... Jag börja skrika/gråta/gapa på henne och blev förbannad vad fan är det för att hon gjorde Cell provet mig?!
Läkaren bara: Näe Julia utan det kan bara bli såhär ibland det är mer vanligt  än vad du tror eller vad många andra tror. Jo men det skiter väl jag i det ska inte hända mig...
Hon pratade en stund med mig, och la in mig för skrapning imorgon 5/5 sen kom sköterskor och pratade med mig.
Sandra var med mig tusen tack. Och Mamma kom upp. Trodde inte det skulle vara detta!

Jag blev inlagd väl omhändertagen blev jag, grät som en tok. Många har haft det men är inte lika öppen om det som jag är. Men jag kan inte hålla detta inom mig =(

Som sagt opereras igår 5/6. Den dagen har varit nått av det värsta jag vart med om, dom ska ta bort pyret jag har i magen genom att skrapa bort det. Så tänkte jag hela tiden, jag visste att det inte fanns något liv i magen men ville ändå inte ta bort det. Lipa i mängder pratade med sjuksköterskor. Läkaren kom in på morronen och sa att jag skulle opereras i efter middag, Okej tänka på detta ännu längre då Tittade inte ens på läkaren som skulle ta bort pyret, jag hatade henne! Svin. Man tänker ju så!

Jag gick duscha, fick knappt duscha själv för dom såg hur kneckt jag var jag och ville inte att jag skulle låsa dörren så att dom kunde komma in till mig om det var något. Duschad och klar gick in till mitt rum igen kolla på tv och grät vartannat.
Min mamma kom upp precis då skulle jag ner på operationen..

Min sköterska kom in och skulle ge mig lugnande för det var dax för operation. Tog dom där jävla tabletterna var ju inte EN heller. Utan 5-6 eller något. La mig ner i sängen igen dom satte droppent på sängen över mig och dom körde ner mig till det värsta stället. OperationsSalen.


Jag kom ner dom tog mig en grön mössa. Sen gick min personal upp till avdelningen. Börja då fatta och detta är kört, det finns ingen återvändo. Kördes in i en liten sal akta armarna så du inte klämmer dig sa dom så lite var salen fick sprutor genom kanylen mot illamående och lugnande. Kördes verkligen in i verkliga operationssalen massa människor som greja med olika saker.
FAN gapa jag ut, jag vill inte fattar ni, men vi måste Julia vi måste detta kommer gå bra. Nu får du insomningsmedlet så sover du om några sekunder, mycket riktigt kommer inte ihåg mer där ifrån.

Kördes sedan till uppvaket, massa folk där. Helt borta och jag hade sagt till sköterskorna -Vad är det som låter? Dom-Vadå menar du? Jag: Jag hör en mansröst: Dom jo men det är män här med Jag: Vad Faaan gör män här??
Så hade jag somnat om igen sa sköterskorna. Det peppa dom mig med när jag hade vaknat till liv och förstod att pyret var borta, det fanns inte kvar i mig.

Kom upp till avdelningen, vilat yrt lite var borta ett tag men det försvann, innan jag fick åka hem var jag tvungen att kissa äta och upp och gå.
Visst detta ska jag klara av, hade väl vart uppe en halv timme på avdelningen tänkte nä nu får jag kissa så har jag gjort en grej.
En sköterska fick hålla i mig så att jag inte skulle svimma men det gick bra jag klara mig nästan själv.
Åt en smörgås och lite gött där till så jag piggna till lite och kände för att åka hem.

Åkte hem och bara var orka knappt prata eller ville inte prata med någon, jag fick inte ta med mig pyret hem!
Vart har dom gjort av de?.........

Är iallafall hemma hos mamma och pappa ska inte vara själv. Och imorn åker jag iväg för att tänka lite för mig själv. Jag har med mobilen så ni får gärna skicka sms om ni vill så svarar jag när jag orkar.♥

Tusen tack för alla tankar ni gett mig det värmer i mitt hjärta <3

Det känns för jävligt allt det här, jag är ras! Älskade Pyre!