Svar till Ellen =)
Fick några frågor från en tjej som heter Ellen:
Okej här kommer en fråga från en läsare: Var ert barn, beklagar sorgen verkligen, planerat? Hur ser er relation ut idag efter det som hände? Och kommer ni försöka igen eller blev smärtan av missfallet för mycket?
Har mycket sådana tankar då jag och min sambo går i barntankar. Men så kommer det alltid, tänk om allt inte går vägen under grav. Hur kommer man ta det osv osv....
Svar: Vi var tillsammans i ett halv år ungefär, sedan gjorde jag slut för olika anledningar bla fanns inte dom rätta känslorna, en vecka senare fick jag reda på att jag var gravid. Berättade detta för Peter som han heter och vi kom överens om att behålla det. Men vi blev inte tillsammans igen utan "levde på var sitt håll" men höll kontakten i mellan åt. Vi fick missfall i vecka 13. Jag gjorde ett prov 3 Maj, minns inte vad det heter men det är ett prov som vi kvinnor gör var tredje år tror jag för livmoderscancer. 4 Maj gick jag till jobbet och fick en kraftig blödning och fick åka in och kolla om det något var på tok. Vilket det var! Blev inlagd och fick göra en skrapning.
___________________________________________________________________________________________
Läkaren som gjorde ultraljudet var väl inte den bästa, utan hon visa mig dom pytte små armarna och benen som stog ut men tyvärr inga hjärtslag. Så sa hon.
Hon sa även att missfall är väldigt vanligt att man får vid första försöket som hon sa. Men också att jag skulle vara glad för att jag kan bli gravid.
Varför jag skrivit om det och så nu, är nog för att jag fick se dom pytte små benen och armarna. Och jag har många runt mig som är gravida och vi var ungefär lika långt. Och att den 13 oktober var BF..
___________________________________________________________________________________________
Jag har klarat det bra psykiskt tycker jag bara varit lite jobbigt nu när det skulle ha närmat sig..
Det är ju sånt här som händer, jätte vanligt men man tror ju inte att det ska hända sig själv.
Tur i oturen att allt hände, jag strävar efter kärnfamiljen vilket de flesta gör. :)
Det jag vill säga till dig/er är att skulle det hända er, vilket man inte hoppas. Så var glad över att du kan bli gravid vilket många inte kan här i världen som läkaren sa till mig. Och försök tänka positivt, så att man inte gräver ner sig för mycket. Våran tid kommer också.
-Det kommer nog gå kanon bra, håller tummarna för er :)
_____________________________________________________________________________________________
Idag har jag och Peter bara vänskapskontakt :)
Är något oklart får du fråga igen =)
Tusen tack för frågan.
Kommentarer
Trackback
